29 juni - 4 juli. Gdansk - Hel - Klaipeda (Litauen) - Liepaja (Lettland), 195 nm

Fortsatt varmt, soligt och huvudsakligen akterliga vindar.

Tisdag 29 juni var det dags att lämna Gdansk. Det blev en 16 nm lång bidevindsbog i lätta vindar till Hel, längst ut på udden på Helahalvön. Hel är ganska trivsamt för att vara en badort i Polen. Krimskramsnivån var uthärdlig, dock förstör en ohyggligt ful, äggformad byggnad i hamnen det positiva intrycket. Stilbrottet mot omgivningen är total. Högt discodunkt störde säkert båtägare med normal hörsel.

Seglingens längsta etapp, 109 nm, påbörjades på onsdagen. Från början blåste vinden från SSO med ca 5 m/s. Vid 14-tiden kom ett blixtsnabbt omslag till VNV. Jag var precis klar att sätta spinnakern, men fick avbryta. Vindstyrkan ökade sedan successivt till 7-8 m/s. Under hela seglingen låg farten och pendlade mellan 7 och 8 knop. Vid 17-tiden passerade jag Reinar och Nancy (som jag åt middag hos i Gdansk), i övrigt var havet helt öde, inte en båt i sikte.

Torsdag morgon 03:30 lokal tid kunde jag gå i Klaipedas hamn efter 16 timmars segling och en genomsnittsfart på strax under 7 knop. Enligt hamnboken skall man passera en svängbro, enligt boken mestadels öppen, och gå in i en väl skyddad hamnbassäng. Bron var stängd, så jag tvingades förtöja i kanalen utanför bron, duschade och gick och la mig. På morgonen visade det sig att gästhamnsvakten måste invänta besked från sin boss innan vi kunde släppas in. Nu hade det blivit våldsam sjöhävning i kanalen och flera båtar gav upp och åkte vidare till en hamn 20 nm bort innaför den Kuriska halvön. Så småningom dök bossen upp och meddelade att han måste invänta besked från sin boss. Klockan 11 blev jag insläppt, då hade alla andra gett upp. När jag skulle gå ut från kajkanten gick det inte så bra utan jag fick en del mindre skador i aktern. Inne i hamnbassängen var det lugnt och fint.

Klaipeda är en trevlig och prydlig stad, inget skräp någonstans. Krimskramsnivån = 0. Alla gator har cykelbanor, även huvudgatorna i centrum. Det finns många och stora parker och stort antal skulpturer i sten. Det finns tydligen en äldre stadsdel med korsvirkeshus, men den var inte märkbar för mig. Många människor pratar engelska och skillnaden i frimodighet jämfört med Polen är stor. Man stannar och ser glada ut, när jag ställer frågor.

Fredag 2 juli tog jag färjan över floden till Kuriska halvön. På utsidan av halvön, d v s den sida, som vetter mot Östersjön, finns en cykelbana innanför sanddynerna. Inga korsande bilvägar, bara cykelbana! Efter 25 km var jag framme i Juodkranté, en badort på insidan, där man bor och sedan knallar man över till utsidan och badar. I hamnen låg som enda båt mina vänner Rainer och Nancy, som gav upp i Klaipeda. Jag åt en god flundra på en restaurang i hamnen. I Juodkranté har man i skogen ställt upp helt fantastiska träskulpturer längs skogsstigarna. Cyklingen tillbaka gjorde jag på bilvägen i hopp om att den skulle vara kortare. Hela turen blev till slut 48 km. En mycket lyckad dag! 

Lördag 3 juli försov jag mig men hann ändå bli klar till broöppningen kl 08. Distansen till nästa hamn, Liepaja, var 47 nm. Innan dagen var slut hade jag seglat 70 nm. Det blev min andra dag med kryss i sommar. Till en början var vinden svag och jag gick för motor fram till 10:45, därefter dikt bidevind för segel och jag kunde hålla kursen mot målet. Men snart började vinden att öka till 6-8 m/s och vrida emot. Det blev en riktig bondkryss! Jag var inte framme i Liepaja förrän 20:00. På vägen in i hamnen upphörde skärmen i sittbrunnen och datorn med navigationsprogrammett att fungera! Det gick bra ändå eftersom rutten var inlagd i GPSn. Det var bara att låta autopiloten styra in genom hela hamnområdet. På bryggan stod Björn Eklind från bridgeklubben och tog emot. Vi hade haft en del kontakter, så jag visste att han var där. Han hade seglat över från Herrvik på Gotland. Vi gick ut och åt middag på restaurang.

När jag kom tillbaka upptäckte jag att hela babordssidans lampor, kylskåpet och pentrypumpen hade slutat fungera. Efter att ha vänt ut och in på båten för att hitta felet, upptäckte jag 00:30 att en minuskabel hade lossnat i kopplingspanelen. Puuh! Hoppas att det också var orsaken till problemet med datorn och skärmen!

Idag söndag har Björn och jag cyklat ut till Karosta i norra delen av Liepaja. Här finns en f d rysk örlogsbas med gamla kaserner och en magnifik ryskortodox katedral. Läs mer genom att klicka på länken! Inom området ligger också stora slumartade hyreshus från det kommunistiska miljonprogrammet. En del av husen var bara skal, alla under tragiskt förfall utom ett, som hade renoverats till nyskick på ett snyggt sätt. Standarden på byggnaderna i övriga delar av Liepaja varierar från nybyggnation till stora områden med byggnader med stora renoveringsbehov. Det finns moderna köpcentra, bl a ett i närheten av hamnen, som innehåller den finaste matbutik jag någonsin sett. Utbudet i delikatessdiskarna och brödhyllorna var enormt.

Imorgon går jag vidare till Pavilosta, 30 nm längre norrut.