Sammanfattning

Seglingen startade 19 maj och avslutades 25 juli, totalt 68 dagar. Av dessa 68 dagar seglade jag 38. 30 dagar ägnades åt rundturer på de besökta orterna, tvätt och vila.

Den totala distansen blev 1754 nm. Per seglingsdag blir det ett snitt på 46 nm. Utslaget på 68 dagar blir snittet 26 nm. Motsvarande siffra för Norgeseglingen 2009 blev 25 nm.

Alla i Östersjöområdet har haft varmt och soligt väder i sommar, bortsett från maj och första halvan av juni, som var kall. Jag har dessutom haft mycket bra vindar, både till styrka och riktning. Av 38 seglingsdagar har jag haft vinden emot mig två dagar, varav jag gick för motor den ena.

De största kostnadsposten är hamnavgifterna, ca 12000 kr. Maten i Baltikum är billig och det har inte gått åt mer än ca 150 l diesel, varav en stor del på uppvärmning under maj - juni. Jag har inte drabbats av några skador på båten, som är värda att nämna och jag har själv också lyckats hålla mig frisk och utan skador, bortsett från ett tandläkarbesök.

22 - 25 juli. Nagu - Bruddalsviken - Karlby (Kökar) - Ostholmen (O Möja) - Nynäshamn, 200 nm

Efter mycket funderande valde jag att segla till Bruddalsviken på Inniö torsdag 22 juli. Det var som vanligt soligt och varmt och akterlig vind. Det är jobbigt med ensamsegling i skärgårdar och speciellt i juli när det är så många båtar ute. Det går aldrig att koppla av uppmärksamheten. Om man inte är på väg mot ett grund, så är det en prick eller en annan båt, som man är nära att kollidera med.

Enligt sjökortet låg hamnen längst in i en vik. Där fanns visserligen en gästhamn, men den låg i en vassrugge, var 1,8 m djup och var inte den hamn jag hade siktat in mig på. Jag lyckades backa ut ur leran och hitta rätt hamn, en bra gästhamn med varv, mack och restaurang.

På fredagen var det soligt men svalt. Vinden hade vänt och var nordlig. Jag hade förtöjt längs med bryggan och fick nu vinden in mot sidan. På storbåtsvis försökte jag fendra av aktern och, med enbart förtöjningen i aktern kvar, backa för att vrida fören utåt. Det gick en bit men sedan var det stopp. Klockan 07:30 var jag klar att gå men först 09:00 hittade jag två personer, som genom att med en lång båtshake trycka ut fören, kunde hjälpa mig att komma iväg. Det blev en fin slör söderut med en vind på 10 m/s. Jag rundade Kökar och gick för motor den sista biten i den trånga farleden in till Karlby. Vid förtöjningen mellan stolpar lyckades jag först köra på en annan båt och avslutade med att köra på både stolparna och bryggan. Hamnkaptenen hade ropat att det var strömt, men det hade jag inte hört. I fören tog ankaret emot och på sidorna hade jag repfendrar, så det blev inga skador på min båt. Inte heller den andra båten fick underligt nog några skador.

I sjörapporterna för lördagen varnade man för 12-17 m/s för Norra Östersjön och 6-11 m/s för Ålands hav. Det skulle också komma mycket regn på söndagen. Att bli kvar på Kökar kändes inte lockande. Jag har varit där flera gånger och cyklat kors och tvärs över ön.

Det blev en fin slörsegling med en vind, som startade med 7 m/s och slutade med ca 12 m/s. Förmiddagskaffet kunde intas i sol och värme. Så småningom närmade sig en molnskärm från söder och sent på eftermiddagen började det regna och jag kröp ner i båten och stängde luckorna. 19:30 kunde jag släppa ner ankaret vid Ostholmen mitt emot Möja.

På natten regnade det häftigt men på morgonen var det uppehåll och dimma. Hårda nordliga vindar utlovades för söndagen. Därav blev intet. Jag gjorde ett första försök att ge mig av vid 8-tiden, men dimman var för tät. En timma senare gick det bra. Dagen blev mulen och sval med växlande, svaga vindar. Största delen av sträckan till Nynäshamn gick jag för motor. Vid 5-tiden kunde jag förtöja vid bryggan och årets långsegling var avslutad.

Tack alla, som har följt mig och skickat mail, SMS, kommentarer, ringt, chattat och videokonfererat via MSN!

15 - 21 juli. Kuressaare - Vohilaid (O Ösel) - Hangö - Hiitinen - Aspö - S Nötö - Houtsala - Nagu, 270 nm

Hej igen! Det har varit ett långt uppehåll p g a avsaknad av internetuppkoppling.

Det har varit fortsatt varmt, soligt och akterliga vindar.

Torsdag 15 juli startade jag från Kuressaare och siktade på Virtsu, som ligger på fastlande öster om Ösel. En stor kappsegling pågick i havet utanför Ösel och när jag kom fram till Virtsu hade ca 100 båtar förtöjt där. Det var bara att fortsätta. Jag fick en fin slörsegling med frånlandsvind med barrskogsdoft och smul sjö och varmt. Så skulle alla seglingar vara! Vid 21:30-tiden ankrade jag på ostsidan av Dagö. Det fanns gott om knott, så natten fick tillbringas med myggmedelsdoft.

På fredagen startade jag mot Hangö med slör och kunde sätta spinnakern, men efter en halvtimme ökade vinden och det blev för brant och jag fick ta ner den. Resten av seglingen blev med halvvind. Jag startade 07:00 och var framme 17:00. Genomsnittsfart 6 knop. Jag hittade en plats direkt. Så småningom blev hamnen fullbelagd. På kvällen, när det blivit svalare, gjorde jag en cykeltur runt Hangö.

Dagen därpå gjorde jag en kort segling och ankrade vid en ö, som heter Hiitinen. Det blev lite ensamt även om jag tyckte trängseln i Hangö var påfrestande. Jag fick dock telefonsamtal och SMS från Winnie och Gunnar Lager, som hade sett mig segla iväg i Hangö. Vi stämde träff på Aspö nästa dag.

När jag kom fram till Aspö på söndagen verkade hamnen vara full, men det gick att få en plats. Så småningom lyckades ytterligare fyra båtar inklusive Winnie och Gunnars Exlibris IV få plats. Aspö är en trevlig ö med kafé och en liten butik som säljer fisk och grönsaker. På kvällen bjöd Winne på stekta aborrar och som förrätt sik på grovt bröd. Mycket gott!

Innan avfärden på måndagen gick jag en promenad runt ön på en snitslad naturstig. Vacker och omväxlande natur av ytterskärgårdstyp! Jag hade övertygat W och G att vi skulle gå till Borstö, som jag passerat på vägen till Aspö, och som såg fint ut. När jag kom fram till Borstö, visade det sig att det blåste in där, så via en lång omväg (för mig) hamnade vi så småningom i en naturhamn, inte långt från Borstö. Vi åt och drack tillsammans.

På tisdagen halvvindade och slörade vi för en frisk sydvästvind till Nagu, en stor gästhamn med mataffär, restauranger, bank osv. Jag var framme 14:30. Den stora hamnen var fullpackad. Det gick inte att få in minsta jolle. Efter telefonkontakt med W och G, föreslog de Houtsala på Norrskata. Det blev 10 nm motorgång, bara för att konstatera att den hamnen också var full. Vi ankrade i en vik utanför hamnen. G hämtade mig i jollen och Winnie bjöd på spagetti med tomat- och löksås. Jag bjöd på efterrätt i form av pannkakor med jordgubbssylt. W trollade fram vispgrädde och jag vispade. Mums, som gamle Jansson brukar säga!

Idag startade jag vid 8-tiden och var framme i Nagu vid 11-tiden. Då var båtar på väg ut ur hamnen och nya båtar på väg in. Det var inget problem att få plats men klockan 13 var det fullt igen! Sanslöst! Mest finska och svenska båtar, nästan inga tyska båtar alls längre. Anledningen till att jag så gärna ville gå till Nagu var att jag behövde handla, fylla på vatten, ladda batterierna och koppla upp mig mot internet för att göra den här uppdateringen. W ringde och berättade att de gått en bit västerut och kommit fram till hamnen vid 13-tiden. Då var även den hamnen full! De blev tvungna att ankra på svaj igen.

Målet för morgondagen har jag inte bestämt än. Det är svårt, det finns för många alternativ.

11 - 14 juli. Riga - Ruhnu - Kuressaare, 102 nm

Vädret har, liksom i Sverige, varit fortsatt varmt och soligt. Jag har gått en vindstilla dag för motor och en dag seglat med akterlig vind. Eftersom det har varit så varmt har jag badat mycket.

Söndag 11 juli kl 05:00 lämnade jag Riga till discodunk. Jag startade tidigt för att slippa segla för många timmar i värmen. Klockan 14:30, efter motorgång hela dagen, kunde jag förtöja i Ruhnus hamn bredvid en svensk båt från Hallstavik. Så småningom blev det 10 båtar i hamnen, varav 6 svenska. Ruhnu är en trivsam, välskött hamn med en mycket hjälpsam hamnkapten.

När det hade blivit lite svalare cyklade jag 3 km till den lilla byn på öns mitt. Där fanns det två kyrkor, en liten butik och glest utspridda hus samt ganska många myggor. Det visade sig senare att det också finns stora bromsar. Naturen påminner om Norrlandsnatur.

Måndag var tvättdag och jag klarade av en vittvätt och en kulörtvätt.

Tisdag blev en bra seglingsdag med vindar från sydost på ca 5 m/s. Det betydde plattläns så jag skar och gippade för att kunna fylla förseglet och få upp farten.

Den sista biten in till Kuressaares gästhamn är en muddrad ränna med djupet 2,5 m. Förra gången jag var här, 2000, hade man byggt den fina gästhamnen men "glömt" att det var så grunt att inga båtar kunde komma in. Då fick vi lägga oss i Romassaare, 5 km från Kuressaare. Även Kuressaares gästhamn är fin och välskött med en engagerad och hjälpsam hamnkapten.

Kuressaare har blivit en riktig turistort men har bevarat det mesta av sin ursprungliga karaktär. Sedan vi sist var här har det vuxit upp många nya hotell och spa-anläggningar. Det finns gott om nya lyxvillor. Stadens centrum är trevligt med många uteserveringar. En fin park omger slottet från 1300-talet. Både Ruhnu och Ösel har en intressant historia med svenska inslag. Läs mer genom att klicka på länken!

Som vanligt har jag cyklat runt och bl a besökt Romassaare för att se om jag kände igen mig. Hamnen hade förändrats en hel del.

Imorgon fortsätter jag mot nordost upp mellan Ösel och fastlandet till en hamn, som heter Virtsu.

5 - 10 juli. Liepaja - Pavilosta - Ventspils - Riga, 194 nm

Riga lördag 10 juli kl 17:00. Hettan är besvärande. Inne i båten är det 32 grader. Jag har just fyllt vatten och passat på att spola mig själv med vattenslangen på bryggan. Vattnet i slangen var de första 5 minuterna hett.

Vädret under perioden har bjudit på två mulna dagar med några regnskurar. Övriga dagar har varit soliga och varma. Vindarna har i huvudsak fortsatt att vara akterliga. En dag var det vindstilla.

Måndag 5 juli vinkade jag adjö till Björn och lämnade Liepaja. På morgonen hade jag upptäckt att det inte gick att föra över rutter från datorn till GPSn/plottern. Antog att jag orsakat ett nytt kabelfel när jag avhjälpte det förra. Felet var inte allvarligt eftersom jag kan mata in rutter direkt i plottern, men det är jobbigare. Senare upptäckte jag att en 8:a i konfigurationen hade ändrats till 7:a, troligen i samband med det tidigare elfelet.

De första tre timmarna gick jag för motor, därefter kunde jag segla de sista 2,5 timmarna. På kvällen hann jag med en cykeltur i Pavilosta, en liten ort med en hel del gamla hus och ganska många lyxvillor närmare sandstranden. Än hade inte alla gator fått någon beläggning. I gästhamen blev vi så småningom ca 5 båtar. Läs mer om Pavilosta genom att klicka på länken!

På tisdagen var havet spegelblankt och jag gick för motor hela vägen, 36 nm. Jag såg tendenser till algblomning. Dessutom blev båten invaderad av flugor utan överlevnadsinstinkt. De verkade tycka att det var kul att man slog ihjäl dem. Det blev till slut ganska många fluglik.

Ventspils är en stor oljehamn, inte så vacker. Kanske är det inte så lätt att göra en oljehamn vacker? Själva staden (54000 inv) däremot är trevlig men domineras alldeles för mycket av hamnen för att man skall vilja stanna där längre än nödvändigt. Gästhamnen är förfärlig! Ett 10-tal båtar låg i hamnen. Andelen tyska båtar har minskat rejält och ersatts av finska båtar. Till Ventspils kan man åka med färja från Nynäshamn.

Avståndet mellan Ventspils och närmaste hamn, Roja, på väg mot Riga är ca 70 nm. Jag fick på onsdagen hjälp av både bra styrka och riktning på vinden, NV 6-8 m/s. På vägen upp mot Lettlands nordvästligaste udde var det dikt bidevind, därefter kunde jag falla av. Inte en fritidsbåt i sikte på hela dagen. Genomsnittfarten blev 7 knop. I hamnen blev vi till slut 3 besökande båtar, 1 svensk och 2 finska. F ö rymde hamnen inte fler båtar, om man inte skulle ligga utanpå varandra. Både hamnen och orten var tråkiga. Kanske är jag orättvis? Läs mer genom att klicka på länken!

Torsdag 8 juli blev ytterligare en långseglingsdag, den här gången med hårda (10 - 12 m/s) vindar och grov sjö. Eftersom vinden var rätt in från aktern, blev jag tvungen  att skära upp mot vinden och gippa några gånger. Fort gick det i alla fall och 15:30 var jag framme i Riga. Inte heller under torsdagen såg jag någon fritidsbåt. I gästhamnen låg dock ett 20-tal båtar, mest finska. Gästhamnen ligger 7,5 nm upp i floden. Även den här sträckan gicka att segla.

Jag har cyklat runt  mycket i Riga. Mina intryck är att det är en trevlig stad med många parker och en fin gammal stadskärna. Tyvärr går det en stor motorväg utefter floden med mycket trafik. Överhuvudtaget är biltrafiken alldeles för dominerande. Cykelbanor är ingenting man har satsat på. Rätt igenom den gamla stadsdelen finns en kanal, runt vilken det ligger en mycket vacker park med gång- och cykelvägar. Det har varit mycket varmt, ca 30 gr, de sista två dagarna. Läs mer om Riga genom att klicka på länken ovan!

Det är sång- och körfestival i Riga under helgen Igår behandlade jag däcket med Boracol och försökte hjälpa ett danskt par med konfiguration av ett navigationsprogram. Jag kom en bit på väg och den sista biten fick de hjälp av sin son via telefon.

Imorgon seglar jag eller går för motor vidare mot Ruhnu, en liten ö i norra Rigabukten. Dit är det ca 50 nm.

29 juni - 4 juli. Gdansk - Hel - Klaipeda (Litauen) - Liepaja (Lettland), 195 nm

Fortsatt varmt, soligt och huvudsakligen akterliga vindar.

Tisdag 29 juni var det dags att lämna Gdansk. Det blev en 16 nm lång bidevindsbog i lätta vindar till Hel, längst ut på udden på Helahalvön. Hel är ganska trivsamt för att vara en badort i Polen. Krimskramsnivån var uthärdlig, dock förstör en ohyggligt ful, äggformad byggnad i hamnen det positiva intrycket. Stilbrottet mot omgivningen är total. Högt discodunkt störde säkert båtägare med normal hörsel.

Seglingens längsta etapp, 109 nm, påbörjades på onsdagen. Från början blåste vinden från SSO med ca 5 m/s. Vid 14-tiden kom ett blixtsnabbt omslag till VNV. Jag var precis klar att sätta spinnakern, men fick avbryta. Vindstyrkan ökade sedan successivt till 7-8 m/s. Under hela seglingen låg farten och pendlade mellan 7 och 8 knop. Vid 17-tiden passerade jag Reinar och Nancy (som jag åt middag hos i Gdansk), i övrigt var havet helt öde, inte en båt i sikte.

Torsdag morgon 03:30 lokal tid kunde jag gå i Klaipedas hamn efter 16 timmars segling och en genomsnittsfart på strax under 7 knop. Enligt hamnboken skall man passera en svängbro, enligt boken mestadels öppen, och gå in i en väl skyddad hamnbassäng. Bron var stängd, så jag tvingades förtöja i kanalen utanför bron, duschade och gick och la mig. På morgonen visade det sig att gästhamnsvakten måste invänta besked från sin boss innan vi kunde släppas in. Nu hade det blivit våldsam sjöhävning i kanalen och flera båtar gav upp och åkte vidare till en hamn 20 nm bort innaför den Kuriska halvön. Så småningom dök bossen upp och meddelade att han måste invänta besked från sin boss. Klockan 11 blev jag insläppt, då hade alla andra gett upp. När jag skulle gå ut från kajkanten gick det inte så bra utan jag fick en del mindre skador i aktern. Inne i hamnbassängen var det lugnt och fint.

Klaipeda är en trevlig och prydlig stad, inget skräp någonstans. Krimskramsnivån = 0. Alla gator har cykelbanor, även huvudgatorna i centrum. Det finns många och stora parker och stort antal skulpturer i sten. Det finns tydligen en äldre stadsdel med korsvirkeshus, men den var inte märkbar för mig. Många människor pratar engelska och skillnaden i frimodighet jämfört med Polen är stor. Man stannar och ser glada ut, när jag ställer frågor.

Fredag 2 juli tog jag färjan över floden till Kuriska halvön. På utsidan av halvön, d v s den sida, som vetter mot Östersjön, finns en cykelbana innanför sanddynerna. Inga korsande bilvägar, bara cykelbana! Efter 25 km var jag framme i Juodkranté, en badort på insidan, där man bor och sedan knallar man över till utsidan och badar. I hamnen låg som enda båt mina vänner Rainer och Nancy, som gav upp i Klaipeda. Jag åt en god flundra på en restaurang i hamnen. I Juodkranté har man i skogen ställt upp helt fantastiska träskulpturer längs skogsstigarna. Cyklingen tillbaka gjorde jag på bilvägen i hopp om att den skulle vara kortare. Hela turen blev till slut 48 km. En mycket lyckad dag! 

Lördag 3 juli försov jag mig men hann ändå bli klar till broöppningen kl 08. Distansen till nästa hamn, Liepaja, var 47 nm. Innan dagen var slut hade jag seglat 70 nm. Det blev min andra dag med kryss i sommar. Till en början var vinden svag och jag gick för motor fram till 10:45, därefter dikt bidevind för segel och jag kunde hålla kursen mot målet. Men snart började vinden att öka till 6-8 m/s och vrida emot. Det blev en riktig bondkryss! Jag var inte framme i Liepaja förrän 20:00. På vägen in i hamnen upphörde skärmen i sittbrunnen och datorn med navigationsprogrammett att fungera! Det gick bra ändå eftersom rutten var inlagd i GPSn. Det var bara att låta autopiloten styra in genom hela hamnområdet. På bryggan stod Björn Eklind från bridgeklubben och tog emot. Vi hade haft en del kontakter, så jag visste att han var där. Han hade seglat över från Herrvik på Gotland. Vi gick ut och åt middag på restaurang.

När jag kom tillbaka upptäckte jag att hela babordssidans lampor, kylskåpet och pentrypumpen hade slutat fungera. Efter att ha vänt ut och in på båten för att hitta felet, upptäckte jag 00:30 att en minuskabel hade lossnat i kopplingspanelen. Puuh! Hoppas att det också var orsaken till problemet med datorn och skärmen!

Idag söndag har Björn och jag cyklat ut till Karosta i norra delen av Liepaja. Här finns en f d rysk örlogsbas med gamla kaserner och en magnifik ryskortodox katedral. Läs mer genom att klicka på länken! Inom området ligger också stora slumartade hyreshus från det kommunistiska miljonprogrammet. En del av husen var bara skal, alla under tragiskt förfall utom ett, som hade renoverats till nyskick på ett snyggt sätt. Standarden på byggnaderna i övriga delar av Liepaja varierar från nybyggnation till stora områden med byggnader med stora renoveringsbehov. Det finns moderna köpcentra, bl a ett i närheten av hamnen, som innehåller den finaste matbutik jag någonsin sett. Utbudet i delikatessdiskarna och brödhyllorna var enormt.

Imorgon går jag vidare till Pavilosta, 30 nm längre norrut.

25 - 28 juni. Leba - Wladyslawowo - Gdansk - Sopot, 71 nm + 40 km

Det är måndag 28 juni. Klockan är 4 på eftermiddagen. Inne i båten är det 28 grader och i sittbrunnen går det inte att sitta. Kanske skulle jag ha köpt den där biminin? Jag förmodar att ni därhemma också har det varmt?
Vädret har varit fortsatt strålande och vindarna akterliga.

Fredag 25 juni blåste det inte alls och alla båtar var tvungna att använda motorn. På morgonen tvättade  jag båtens överbyggnad, fyllde vatten och tankade diesel (ca 70 l) för andra gången den här sommaren. Den största delen av dieselförbrukningen har gått till uppvärmning under maj och första halvan av juni.

Wladislawowo har en jättelik fiskehamn, i vars ena hörn gästhamnen har en flytbrygga med bommar vid en av pirerna. Det var full aktivitet med bullrande fiskebåtar, som kom och gick, trots att det var fredag eftermiddag, inte speciellt trivsamt. Gästhamnen blev så småningom fullbelagd. Nu är det högsäsong.
Själva staden Wladislawowo är en typisk badort med en uppvisning i kitch av sällan skådat slag.

Sent på eftermiddagen cyklade jag ca 10 km ut på Helahalvön, en 33 km lång smal (några 100-tal m) landtunga, som delvis avskiljer Östersjön från Danziger bucht. En bilväg, en järnväg och en cykelbana löper utefter hela Helahalvön (låter rätt kul). På båda sidor finns, som vanligt, sandstränder. På sidan mot Danziger bucht fanns husvagnscampingar, windsurfinguthyrningar och mindre orter med boenden för turister. Utsidan är oexploaterad. Några utländska turister ser man aldrig, bortsett från båtturisterna.

På lördagen steg jag, som vanligt, upp vid 6-tiden och lyckades vara på väg redan klockan 7, vilket är ovanligt tidigt. Jag duschade på vägen. Vinden var rätt in från aktern, så jag skar upp mot vinden och gippade sedan fram och tillbaka för att få upp farten och kunna fylla den självslående focken. Jag måste nog skaffa en gennaker eftersom det alltid tycks vara akterliga vindar nu för tiden.
Mina ögon tårades, och tankarna gick till nära och kära där hemma, när jag blev omkörd av Polferries Baltivia, som går mellan Nynäshamn och Gdansk ett par gånger i veckan.

Gästhamnen i Gdansk ligger ca 4 nm in bland kanalerna, som är avskurna armar från floden Wisla, i centrum av den gamla stadsdelen. Läs mer om Gdansk genom att klicka på länken! Gdansks historia är synnerligen komplicerad. Det är en mycket vacker hansastad med imponerande gammal bebyggelse, vackra kyrkor, tinnar och torn, öppna torg, utsmyckningar, restauranger och butiker. Här saknas helt kitch! Staden är väl värd flera dagars besök. För oss Nynäshamnsbor är det ju dessutom mycket bekvämt med färjan precis utanför dörren.

Hamnområdet i Gdansk är enormt och det tog nästan en timma att passera igenom. Här ligger bland annat Leninvarvet.

På eftermiddagen firade jag midsommar lite försenat genom att äta sill, dricka öl och ta en nubbe.

På kvällen fick jag besök av Reinar från Lübeck, en av deltagarna i vår "eskader", som kom på besök med en flaska vin.

Ett par mil norr om Gdansk ligger den kända kurorten Sopot, dit jag cyklade på söndagen. Tydligen hade alla invånare i norra Polen bestämt sig för samma sak. De flesta åkte nog bil dit, men väldigt många åkte rullskridskor och cykel. Utefter stranden löper en bred väg, vars ena hälft är avsatt för cyklister och rullskridskoåkare och den andra hälften för gående. Cykel- och rullskridskotrafiken är så intensiv att man har övergångsställen för gående. Det var med risk för livet, som jag deltog i cykelracet.

Sopot är en vacker bad-/kurort med en lång pir ut i havet. Stränderna runt Sopot var fullpackade.

På vägen hem stannade jag till och åt lunch på Tawerna, en känd restaurang, där även Polens president har ätit. Maten var mycket god och mycket dyr, mätt efter polska förhållanden. Notan slutade på 300 kr för huvudrätt, en stor öl, efterrätt och kaffe.

Idag måndag har jag gjort en cykeltur ut på landsbygen. Landskapet är platt och fyllt med grönsaksodlingar. På återvägen stannade jag till och åt på en enkel restaurang. Notan slutade på ca 45 kr för huvudrätt, sallad och vatten.

Ikväll är jag bjuden på middag i en av eskaderbåtarna och imorgon ger vi oss iväg till Hel, längst ut på Helahalvön. Därifrån tar vi sedan skuttet förbi den ryska enklaven Kaliningrad till Klaipeda i Litauen.